Sunday, February 11, 2007

Vår arbetsrätt utmålad som sovjetisk byråkrati

Mycket har skrivits om valet men låt mig säga att en viktig orsak till att vi förlorade är att vi framstod som obenägna att lösa morgondagens problem. Vi framstod istället som ett konservativt parti på vänsterkanten som dessutom blivit mer och mer högervridet med åren. Som så träffande har sagts blev valet ett personval där Fräsche Fredde ersatte Pampige Persson. Men vad värre är hade vi en mycket byråkratisk och föråldrad syn på arbetsmarknadslagstiftningen, enligt väljarna. Vi ville ge ett ökat skydd för vikarier till fast anställning i las men det valde vi att inte lyfta fram.
Istället handlade all vår propaganda om hur hemskt otrygg arbetsmarknaden skulle bli om borgarna fick makten. Mein Gott – vi borde ha skitit fullständigt i våra fiender och lyft fram oss själva som störst, bäst och vackrast istället! Delvis behövs ett utökat anställningsskydd för vikarier, det finns en stark folklig efterfrågan på att ta ner andelen otrygga timvikariat och ersätta dessa med fasta jobb. I många branscher används timanställningar som just ett sätt att komma runt fast anställning, den offentliga sektorn medräknad. Samtidigt vet vi att las ibland missbrukas av arbetarna. I sann Saltsjöbadsanda måste facket här genom praxis visa vad som inte är felaktig uppsägning. Många arbetsgivare tror att man ej kan avskeda anställda i händelse av att affärerna slår fel eller att anställda missköter sig. Det kan man, och facket har också ett intresse av att arbetsgivare vet det, eftersom de lättare vågar anställa då. Eventuellt kan det vara värt att överväga ett återinförande av permitteringsfonderna.
Men poängen är den; om vi visar att anställningstryggheten är rimlig, sett ur arbetsgivarens synpunkt, blir också arbetsgivaren mindre motsträvig att ge trygga anställningar. Facket och arbetsgivaren hamnar ibland i ett ömsesidigt misstroende mot varandra, vilket skadar den svenska modellen. Vi vill återupprätta samförståndsandan, för vi tror att det är bäst för alla på sikt. Delvis så är arbetsmarknaden i behov av en reformering. Detta ville vi inte erkänna eftersom reformering oftast har använts av de borgerliga, och för oss blivit synonymt med avreglering och otrygghet. Men en reformering behövs. Man kan naturligtvis tycka att det är synd att det finns så många timvikariat. Ibland är det omotiverat och då kan det vara angeläget att lagstifta. Men vad gör vi om det är motiverat? Trots allt finns det många studenter som arbetar timmar frivilligt, samtidigt som arbetsgivaren uppskattar detta. Själv har jag större delen av min studietid arbetat som slaktare, för att finansiera mina studier genom arbete istället för skuldsättning. Det är jag stolt över men jag inser också att det inte går att ge studenter den typ av anställningsskydd som arbetslösa timvikarier får. Som student kan man inte lova att vara tillgänglig, man har en mycket kort planeringshorisont. Många studenter arbetar timmar och vill göra så. Vad som är problemet här är snarare att man förlorar rätt till vissa förmåner som heltidsanställda har, exempelvis helgersättning vid klämdagar, vissa lönepremier med mera. Så långt löneskillnaderna beror på reella skillnader i kompetens är det motiverat. Men ofta finns en indirekt lönediskriminering av timvikarier i form av uteblivna semestrar, helglöner med mera.
Därför kan det vara angeläget att sträva efter en anställningsneutral lönesättning. Det vill säga att det borde vara dyrare per timme med timvikarier eftersom de förlorar i uteblivna förmåner. Sett över årsbasis borde den genomsnittliga inkomsten per arbetad timme, vara lika enligt den solidariska lönepolitiken. Fördelen av att anställa timvikarier bör ligga i flexibilitetens natur, inte i lönen.
Slutligen bör facket och sossarna skapa en bra politik för all anställning. Även den som arbetar på bemanningsföretag ska kunna vara fackligt organiserad, utan att bli nekad arbete. Vi får aldrig hamna i en situation där vi ”belönar” arbetsgivare med otrygga jobb, en sämre facklig organiseringsgrad och därmed lägre löner. Vi måste ha som mål att alla som vill vara med i facket ska kunna vara det. Även den som jobbar en dag i veckan ska kunna nyttja fackliga rättigheter, och bör rimligtvis betala lägre fackavgift. Om vi får med fler i facket blir avgifterna lägre. Det tjänar alla på utom de arbetsgivare som är oseriösa. Vi vill ha samarbete med de seriösa arbetsgivarna. Jag tror att facket och arbetsgivarna har en del att lära av den danska modellen där man omreglerat arbetsmarknaden utan ökad otrygghet. Vi får aldrig ge borgarna monopol på att stå för förnyad arbetsmarknad och fler jobb! Vi gör anspråk på att vara ett arbetarparti så vi måste också skapa en ny arbetsmarknadspolitik i en ny tid. Världen har förändrats sen femtiotalets raka industriproduktion efter långa produktcyklar och förutsägbar konsumtion.
Vi är ett parti som tror på ekonomisk tillväxt genom förnyelse av arbetsformerna. Här skiljer vi oss från miljöpartiets flummande om medborgarlön och extremvänsterns negativa syn på arbetet som utsugning. Socialismen är en ideologi baserad på att alla är jämlika och fria genom arbete och just genom arbete.

Leo Sundberg, Stolt proletär och KaSSK-medlem

3 comments:

Anonymous said...

I inclination not approve on it. I think precise post. Especially the title attracted me to be familiar with the intact story.

Anonymous said...

Good dispatch and this enter helped me alot in my college assignement. Thank you on your information.

Anonymous said...

bra start