Tuesday, November 27, 2007

Replik: Skyll inte trötta ledarskribenters vacklande låga på mig

Anna Sjödin replikerar på Jonas Morians inlägg i Libertas nr 3.

När jag beklagar ledarskribenternas obetydliga roll i svensk samhällsdebatt i en artikel i Libertas trampar jag uppenbarligen på ömma tår. Skribenten Jonas Morian rusar till ledarsidornas försvar.

Tyvärr kan det stora flertalet av ledarskribenter och politiska kommentatorer knappast beskrivas som en kraft som brinner för förändring och nyfiket sprudlar av idéer om samhällets reformering. För den som följer tyckandet på tidningarnas åsiktssidor är det uppenbart att denna politiska elit lever ett liv fjärran från socialbidrag, psykisk ohälsa och arbetslöshet. Långt från många människors verklighet och långt från den granskande journalistens vardag. Det finns passionerade undantag, men de kan räknas på ena handens fingrar.

Skribenten verkar tro att jag anser att detta förklaras av hur mycket pengar ledarskribenterna får i lönekuvertet varje månad. Det har jag aldrig sagt. Däremot menar jag att åsiktsjournalister förvånansvärt ofta väljer att uttrycka förutsägbara, homogena, partilojala normer och åsikter som tillhör etablerad, välutbildad medelklass. Det kan inte uteslutas att det är en delförklaring till låg verkshöjd, distanstagande, bristande passion och skral förändringsvilja.

Istället för att självkritiskt klia sig i skallen och fundera över vad detta betyder och varför nio av tio tidningsläsare ratar ledarsidorna gör skribenten generalfelet att gå i försvarsställning för det etablerade.

Envetet försäkrar han att jag har fel och att det faktiskt bara är åtta av tio som inte läser ledare. När han lanserar åsikten att det skulle vara bra att ledarskribenterna sätts på en liten piedestal med egen byline och profileras i TV sofforna höjer jag ett roat och lätt förvånat ögonbryn. Jag har tämligen svårt att se vad en elit som allt för ofta lever i det blå, äter varandras snittar, besöker varandras bloggar, kliar varandras ryggar, lyssnar till varandras analyser och hyllar det pretentiösa på bästa sändningstid kan göra för värdefulla bidrag för att minska avståndet till vanligt folk. Snarare är nog risken uppenbar för det motsatta.
Skribenten frågar sig om jag argumenterar för ”fler ledarsidor där socialdemokratiska och vänsteråsikter kommer till uttryck”. Det hade naturligtvis kunnat vara viktigt. Men om det skrivna ordets mäktiga svärd ska få fortsätta rosta sönder kan det faktiskt kvitta. Tolka mig rätt. Ledarsidorna skulle kunna bidra till att vitalisera samhällsdebatten i vårt land. Det valet gör var och en varje gång de fattar pennan. Det behövs många fler röster från förbannade, vitala, engagerade, brinnande, nyfikna människor. Nu får de finna andra vägar.

Bli inte arg på mig Jonas Morian när jag angriper trötta ledarskribenters vacklande låga. Jag beskriver bara hur verkligheten ser ut. Den är knappast mitt fel.

ANNA SJÖDIN
Socialdemokrat

4 comments:

Jonas Morian said...

Anna Sjödin blir motsagd och anklagar då sin antagonist för att ha ömma tår. Fascinerande. Ett mer utförligt svar finns att läsa här.

Anonymous said...

Anna Sjödin har nog mer rätt än Morian. Och Morians svar gör att hon vinner på VO. Sällan har jag skrattat så som åt denna välformulerade text som fullkomligt sopar banan med Morian.

Ingenting som jag sett Sjödin skrivit tyder på någon bitterhet. Hon säger bara att ledarskribenterna lever långt från verkligheten. Så tycks det vara.

Varför diskuterar inte Morian sakfrågan?

Mats J Eriksson

Anonymous said...

Måste säga att jag finner Jonas Morians mer eftertänksamma och analytiska resonemang betydligt trovärdigare.

Dessvärre ägnar sig Anna åt en slugger-lik argumentationsteknik, vilket jag tycker är ledsamt för en prson som bevisligen ska ha mycket politisk skolning.

Anonymous said...

lasa hela bloggen, ganska bra